Lag-DM Elitserien

Rond: 5
2015-02-16

Äntligen! Elitserielaget tog sig samman och vann sin första seger i Lag-DM när det som bäst behövdes. Inför femte och sista ronden var förutsättningarna klara: Farsta behövde 7-7 mot Sällskapet för att hänga kvar av egen kraft. Det fanns nämligen en risk – vid förlust - att Wasa och Kristallen genom inbördes 7-7 kunde sparka ner Farsta.

Det var Farstas kväll den 16 februari och det ska vi sent glömma. Så här gick det till.

Det började med 1-0 på wo till en hårt prövad lagledare – tack för det! En mycket trött Lars Salomonsson, som varit på Arlanda kl. 4 natten innan, länkade snabbt in spelet i en absolut lika ställning och tog remi på bord 12. Ett bra tecken, för det viktigaste i en lagmatch är att inte förlora. På bord 10 fick Peter Wisdahl tidigt ett övertag som efter lite stångande blev kvalitetsvinst och en säker etta. Därmed blev Peter bästa poängplockare med 3,5 på 5 – gratulerar! Ett förslag till styrelsen är att inrätta ett fint vandringspris för insatserna i Lag-DM från nästa säsong.

På första bordet presiderade stormästaren från Uppsala, Thomas Ernst. Han utjämnade snabbt och enkelt som svart mot Jonathan Westerberg i ett italienskt parti (Möllers angrepp). Men unga äregiriga 2515-spelare vill kanske gärna markera sin överlägsenhet på något sätt. Det blev ett 20-tal ”onödiga” drag innan Thomas satte stopp för farsen med en elegant pattvändning.

Vid det här laget, med 3-1, vågade lagledaren drömma om 7-7. Och si, Gud hör bön! Ove Hartzell på 14:e bordet har studerat profylax och hade inte för bråttom den här gången; det blev massiv Sokolsky-uppbyggnad som mynnade ut i en blixtrande attack där motståndaren stöp direkt. Strax därpå fick Ingemar Delveborn på bord 8 en liten fördel som han med stenhårt positionsspel länkade in med två torn på ”sjunde raden absolut” – Nimzowitsch blev nog glad i sin himmel. Men inte Peter Carlsten, Sällskapets lagledare.

Ytterligare ett poäng kom med remi för Niclas Hjelm mot Rolf Bergström på bord 2 och för Jan Lundin på bord 3 mot Eric Thörn. Niclas är ju säkerheten själv och en lagledares förklarade favorit, vilken färg han än får. Jan hade en viss uppförsbacke i en variant i Leningrad som lagledaren inte vågar spela längre. Men Jan höll han.

Nu stod det 6-2 och vi var nästan hemma, för övriga partier såg bra ut. Nja, inte Kent Gramer, som på bord 9 fick slita som ett djur mot Johan Svärdh som svart i Najdorf, förgäves. Alla vet att minsta felskär bestraffas hårt i Najdorf, och den här kvällen fick Kent känna på svärdet. En lagledare kan tycka att man ska ha en säkerhetsuppställning vid sidan av en sådan kompromisslös öppning. Eller ha encyklopediska teorikunskaper. Men åtgärder har redan vidtagits, för Kent har fått min klippsamling av Najdorf-partier.

Krister Lagerborg som vit på bord 6 brukar betyda sicilianskt krosspel, så ock den här kvällen. Vinsten såg självklar ut, men den krävde mycken finurlighet med en inte helt ofarlig kungsvandring långt in i fiendeland. Samtidigt lyckades Kent Iversen på bord 11, med bara minimal fördel, lura in sin motståndare i ett totalt förlorat bondeslutspel. En skön revansch för den bittra bortsättningen i Gnarp i allvenskan! Och gudarna ska veta, att för en lagledare är Kan-varianten lugnare för nerverna än Najdorf.

Det stod nu 8-3 och matchen var vunnen. Stefan Nilsson på 13:e, mot Mikael Helin, hade ett parti som var rena berg- och dalbanan. Taktiskt komplicerat och med svåra strategiska avgöranden. Stefan vann damen, men Helin kastade fram allt han hade för att sätta matt. Stefan måste ta ut remischackar, tack för det. Johnny Wieweg mot Jakob Aperia på bord 5 spelade Leningradvarianten i holländskt och inledde ett kungsangrepp. Motståndaren parerade kompetent alla hot och gjorde ett break med f4. Med stabil bondemajoritet i centrum började vit kasta blickar på svarts a7-bonde. Det behövdes inte mycket mer, innan Johnny stormade fram med g- och h-bönderna mot vits kung. Löparparet började gå bärsärkargång och efter kvalitetsvinst kunde vi snart bokföra ännu en etta. Johnny är inte för intet en varm anhängare av ”grisschack”!

Sist ut av alla på Salongerna var Christoffer Lissäng mot Michael Wiander på bord 4. Christoffer hade vit i en Stonewall – dock utan c6 – som var tryfferad med svåra strategiska beslut hela vägen. Mot slutet fick Wiander fram två förenade fribönder och vi trodde alla att det var slut, men Christoffer nappade åt sig en av dessa med sin springare och kunde sedan pressa för vinst men det räckte inte ända fram. Remi.

Alltså: 10-4! Att Wasa-Kristallen slutade 6-8 och inte 7-7 är en annan historia...

Gunnar Hedin
Lagledare