Farsta Schackklubb

 

Lag-DM 2008/2009 - Division 1

Rond: 5
2009-02-16

  SK Rockaden 2   Farsta SK    
1 Stefan Bryntze  2222 Rickard Backelin 2407 0-1
2 Michael Backman  2178 Niclas Hjelm 2382 0-1
3 Joakim Isheden  2005 Sven Lindeman 2195 0-1
4 Mehrdad Jafarzadeh  1977 Ove Nilsson 2147 1-0
5 Tony Hanoman  1933 Gunnar Hedin 2146 0-1
6 Alexander Turpin 1889 Stefan Engström 2076 0-1
7 Thomas Lager  1887 Krister Lagerborg 2068 ½-½
8 Gunnar Gärde  1853 Ingemar  Delveborn 2035 ½-½
9 Joakim Andersson 1838 Stefan Bäcklin 2009 ½-½
10 Miomir Filipovic 1825 Peter Wisdahl 1976 ½-½
11 Tobias Johansson 1804 Ove Hartzell 1887 0-1
12 Joar Ölund 1791 Miodrag Jeremic 1697 1-0
  Medelrating 1934   2084  
  Slutresultat       4-8

 

tabell

 

Matchreferat av Niclas Hjelm med assistans av Krister Lagerborg och Sven Lindeman.

Rikard spelade vit mot Ryskt, och valde en ovanlig variant som spelats av flera svenska stormästare. Vits dam hamnade på e2, svarts på e7, och ganska snart kom Sc6-d4 och Rikard fick spela De2-d1. I det läget står svart snarast bättre, men efter ett slött svart drag fick Rikard tillbaka tempot med c2-c3 och efter Tf1-e1 fick svart problem längs e-linjen. I klart fördelaktig ställning för Rikard väljer motståndaren att desperat ge en bonde för någon sorts aktivitet, men partiet stod inte att rädda.

Jag spelade en ovanlig variant i Slaviskt varpå min motståndare svarade a tempo med en ovanlig gambit! Jag var dåligt påläst och fick lägga en halvtimme på drag 11. Vit har  kompensation om han väljer att angripa i lagom takt. Backman är en stenhård angreppsspelare, och valde att kasta fram bönderna vilket gav mig chansen att avsluta utvecklingen och starta ett motangrepp genom att öppna ställningen. Med motståndarens kung i centrum kunde jag i drag 20 kombinera mig till pjäs och parti.

Sven fick snabbt upp en överlägsen ställning som vit i Franskt. Svart lyckades öppna c-linjen men Sven fick en bonde på b5 som gjorde att Lc8 och Sb8 aldrig fick göra entré. Motståndaren gjorde en miss som kostade pjäs genom ett mellandrag, och förlorade snabbt och smärtfritt istället för sakta och plågsamt.

Ove Nilsson hamnade tidigt i brygga i någon sorts damgambit, där c-linjen var öppen och motståndaren hade dubblerat sina torn där. Ove försökte sig på motspel genom att genomföra e6-e5 men det gav ingen lindring, och motståndaren vann säkert.

Gunnar Hedin fick upp en fördelaktig ställning i Nimzoindiskt, med ett starkt centrum och terrängövervikt på kungsflygeln. Med ett vinnande angrepp slarvade Gunnar, inkasserade en bonde genom gxh6, men merbonden hamnade på h7 och gav motståndarens kung på h8 skydd. Helt plötsligt var ställningen jämn, men då missade motståndaren en taktisk grej (kungen blev schackad diagonalt genom Df6+) och förlorade direkt.

Stefan Engström ställde upp sig Kungsindiskt mot Engelskt. Vit hoppade in med en häst på d5, men efter svarts g6-g5, a7-a5 och c7-c6 var hästen fångad, eftersom svart även hade en bonde på d4. Motståndaren fick dock igång ett angrepp och hade chansen till en dragupprepning, men valde något annat och Stefan vann.

Krister spelade vit mot Najdorf och tillät d6-d5 med trevlig ställning för svart. Jag var rädd att svart skulle få en bra löpare mot en sämre häst i en öppen ställning, och det var väl ungefär vad som hände. Dock försvann de övriga pjäserna på kuppen, och i slutspelet stod Krister inte sämre. Remi.

Ingemar spelade svart i Semi-slaviskt. Han fick ett löparpar men en efterbliven bonde och löparen på b7 hämmades dessutom av vits f2-f3. I en jämn ställning togs remi efter tjugotalet drag.

Stefan Bäcklin spelade vit i den konstiga varianten 1. b4 e5 2. Lb2 f6 3. e4 Lxb4. Vit följer upp med f4 och Lc4 och har en bra version av Kungsgambit. I en ställning med starkt tryck, valde Stefan Lc4xg8?! Th8xg8 f4xe5 för att vinna tillbaka bonden. Då fick svart ordning på pjäserna och han kunde t o m rockera långt lite senare. Därefter fick Stefan kämpa för remin.

Peter mötte en snabbspelande motståndare som inte använde mycket mer än de 30 sekundernas inkrement per drag. Peter stod bättre i en ganska låst ställning och erövrade kvalitet mot bonde, men motståndaren fick motspel och såsmåningom slutade partiet remi.

Ove Hartzell vann på w.o. Det var snack om att moståndarna skulle sätta in någon reserv (en lägre rankad spelare, efter att ha låtit klockan gå minst en halvtimme), men så blev det tydligen inte.

Miodrag spelade i blixttempo, och hade första gången jag såg ställningen två bönder för kvalitet men sin svarta kung på f5, dock någorlunda skyddad av egna pjäser. I stället för att försöka matta lyckades vit byta dam och sätta upp en bindning som gav pjäsvinst. Ridå.