I helgen spelades säsongens första stora lagtävling, nämligen Superettan i Juniorlag-DM, som hölls på Stockholms Schacksalonger. Tävlingen pågick under två intensiva dagar, med sju partier sammanlagt och en betänketid på 15 min + 15 min tillägg per drag.
Lagtävlingar är något som alltid varit väldigt uppskattat bland våra juniorer. Att få spela tillsammans med sina klubbkompisar, stötta varandra och kämpa för laget ger en helt annan upplevelse än individuella tävlingar. Den här gången var det dessutom historiskt för vår klubb. Av totalt 16 lag som deltog lyckades Farsta SK ställa upp med tre lag, vilket vi aldrig tidigare gjort i ett Juniorlag-DM. Det var verkligen ett tecken på den bredd vi byggt upp i vår ungdomsverksamhet de senaste åren.
Truppen som representerade Farsta SK i JDLM:
- Lag 1: Emil Karlberg, Elliot Kilander Ulfeldt, Saxon Eliasson, Vincent Berglund och Roman Chornenkyi
- Lag 2: Ivan Ekman, Aarrav Aggarwal, Krishiv Prakash, Enkira Badakova, Giorgi Gugberidze och Christian Bik.
- Lag 3: Ali Güzererler, Hannah Halubouskaya, Teemuulen Davaasuren, Barkhasbold Davasuuren och Harry Norefors
Tyvärr blev starten väldigt tuff för vårt tredjelag som redan inför första ronden tvingades hantera två sena sjukdomsfall. Det lämnade laget utan full uppställning och med kort varsel fanns ingen möjlighet att hitta reserver. Trots det ställde spelarna upp och spelade sina partier med stort hjärta och kämpaglöd, även om de gick in i matcherna med underläge. Det var imponerande att se deras vilja att fortsätta spela trots svårigheterna.
Andralagets matcher under första dagen var otroligt jämna, flera ronder avgjordes med minsta möjliga marginal, 3–2 eller 2–3. Laget, som var en blandning av olika åldrar och erfarenhetsnivåer, kämpade hårt i varje parti. Ett extra stort plus till nyförvärvet Krishiv Prakash, som tog plats på förstabordet och levererade starka 2,5 av 3 poäng, en riktig kanoninsats.
Förstalaget hade en första speldag som nog bäst kan beskrivas som en berg och dalbana. Först kom ett ytterligare sent förkylningsåterbud på förstabordsspelaren Emil Karlberg, vilket förstås sved lite extra. Inte bara för att vi redan kämpade med frånvaro, utan också eftersom Emil var en viktig del i hoppet om att nå en toppplacering och kanske en plats i Elitserien. Med honom borta behövde alla spelare flytta upp ett bord och det märktes snabbt att det blev en tuffare resa. Första ronden slutade med en tung 4–1 förlust mot Kristallens SK IV, och efter den dåliga starten kände lagledarna behovet att samla alla lagen för ett viktigt lagsnack. Elliot Kilander Ulfeldt klev fram och tog sig an ansvaret som ny bord 1-spelare i förstalaget. Samtidigt valde de friska spelarna från tredjelaget, Harry Norefors och bröderna Davasuuren, att inte kasta in handduken utan istället förstärka de andra lagen som reserver under söndagen. En riktigt fin insats som verkligen visar styrkan i sammanhållningen vi har byggt upp i klubben.
Lördagen avslutades med en vändning för förstalaget som kammade hem en vinst och en oavgjord match. Andralaget gick ut med en vinst och två förluster, och som ni säkert redan har gissat, slutade alla matcher med det klassiska resultatet 3–2. Tredjelaget avslutade dagen med två förluster och en vinst via frirond, men visade på stor kämpaglöd och vilja.
Söndagen blev en helt annan historia, med reserver inkallade och tredjelagets spelare integrerade i övriga trupper. Till skillnad från lördagens matcher blev andralagets möten mer ensidiga. Efter en stabil start fick laget nu möta flera av de absoluta topplagen, och även om resultaten gick emot dem, påpekade lagledarna att många av partierna var mycket jämna och att det hade kunnat sluta hur som helst. Trots att laget hamnade sist i tabellen fanns det inget att skämmas över, med en trupp spelare som nyligen börjat i schackklubb, visade laget upp glimtar av riktig potential. Flera spelare från andralaget uttryckte efter tävlingen att de inte var nöjda med sina insatser och kände att de hade mer att ge, vilket i sig är ett styrkebesked och en viktig del av utvecklingen.
För förstalaget blev även söndagen en känslomässig berg-och-dalbana, med matcher som både spelare och ledare beskrev som påfrestande för nerverna. Dagen började med ett klassiskt Farsta-derby (alltid lika kul att se) där laget förstalagets erfarna spelare tog en vinst. Precis när drömmen om en toppplacering började kännas möjlig kom en tung förlust mot Wasa SK II med 3,5–1,5, trots att Farsta hade bättre ställningar på flera bord. Wasa visade stark vilja och påminde alla om att matchen inte är avgjord förrän sista partiet är klart.
Efter den förlusten följde en remi 2.5-2.5 mot Upplands Väsby, ett resultat som först såg ut att sätta stopp för alla förhoppningar om en prisplats. Men inför den näst sista ronden visade det sig att ett litet hopp fanns kvar. Om vi kunde besegra Rockadens fjärdelag och resultaten i övriga matcher gick vår väg fanns fortfarande en chans. Och i vår väg gick det verkligen. Truppen – bestående av Elliot Kilander Ulfeldt, Saxon Eliasson, Vincent Berglund, Roman Chornenkyi och Krishiv Prakash – samlade all kraft de hade och avslutade tävlingen med en stark 4–1-seger. Det resultatet räckte hela vägen till en fin femteplats, bakom Kristallens SK:s andra och tredjelag, SS 4 Springare och Wasa SK II. Eftersom bara ett lag per klubb får gå vidare till Elitserien, innebär detta att Farsta SK nu får äran att spela i Elitserien nästa år – ett stort steg för vår ungdomsverksamhet.
Avslutningsvis är det tydligt att vi som klubb fortfarande har en bit kvar till de mest etablerade nivåerna i Stockholm, men helgens tävling blev en viktig påminnelse om att utveckling sker steg för steg. Våra juniorer är motiverade, de vill spela mer och de vill bli bättre. Vi tränare ser fram emot att fortsätta bygga vidare på det här momentumet, jobba på våra svagheter och stötta spelarna i deras ambitioner. Det som återstår nu är att vi alla, både spelare och ledare, håller vad vi har lovat – då kan vi se fram emot ett riktigt spännande år framöver.
Bli först med att kommentera